Hur blir vi av med slaggprodukter och vatten vid dialys?
En konstgjord njure eller dialysator är ett filter med ungefär 10 000 mikroskopiska dialyskapillärer, dessa är själva dialysmembranet. Kapillärerna är ca 0,3 mm eller 300 µm och ihåliga med halvgenomsläppliga väggar. Blodet rinner inuti fibrerna och dialysvätskan eller dialysatet pumpas runt om dialyskapillärerna i motsatt riktning. När blodet passerar kapillärerna passerar molekyler upp till en viss storlek genom porerna i kapillärväggen till dialysvätskan i det yttre utrymmet. Härifrån transporteras de bort med dialysvätskan. Viktiga ämnen och blodkroppar stannar på grund av sin storlek kvar i blodbanan.
Transporten av slaggprodukterna genom dialysmembranet till dialysatet baseras på fysikaliska transportprinciper. Är två vätskor (i detta fall blod och dialysvätska) med olika koncentrationer separerade av ett halvgenomsläppligt membran strävar molekylerna efter jämvikt. Denna transport av molekyler kallas diffusion. Proteiner och blodkropppar strävar också efter jämvikt men de är för stora för att kunna passera över membranet och stannar därför kvar i blodbanan. Principen om diffusion fungerar vid både hemodialys och peritonealdialys.
Vid hemodialys dras överflödig kroppsvätska från blodbanan genom att dialysmaskinen skapar ett undertryck, ett sug, i dialysvätskan. Detta sug gör att överskottsvätskan dras över till dialysvätskan. På dagens dialysmaskiner ställer man in detta som en önskad viktminskning under dialysen. Detta kallas ultrafiltrering och sker med stor noggrannhet. Hemodialys baseras på principerna om diffusion och ultrafiltration och som dialysfilter används en konstgjord njure.
Vid peritonealdialys dras överflödigt vatten från kroppen genom att man tillsätter socker (glukos) till dialysvätskan. Nivån av socker är högre än i blodbanan. Sockermolekylerna har svårt att passera över bukhinnemembraet och istället dras vatten från blodbanan över till dialysvätskan för att späda ut koncentrationen. Detta kallas osmos. Genom att ständigt byta ut dialysvätskan till ny sockerrik lösning blir man av med det överflödiga vatten som njurarna inte längre kan filtrera bort. Detta skulle annars ha ansamlats i kroppen. Peritonealdialys baseras på principerna om diffusion och osmos och patientens bukhinna fungerar som dialysmembran.
