Peritonealdialys

Peritoneum eller bukhinnan bekläder väggarna i bukhålan och täcker de inre organen. Den har en uppbyggnad som liknar det konstgjorda filter man använder vid hemodialys; porerna tillåter passage av en del ämnen och vatten medan andra ämnen stannar kvar. Vid peritonealdialys används detta naturliga membran.

En lösning (dialysvätska) tappas genom en kateter in i bukhålan. Katetern mynnar på bukväggen och går in i bukhålan med den andra ändan bakom blåsan. Slaggprodukterna finns i bukhinnans fina blodkärl och passerar genom porerna över till dialysvätskan. Genom att det finns glukos i dialysvätskan dras vätska osmotiskt från blodbanan. Genom katetern tappas sedan den använda dialyslösningen ut från bukhålan tillsammans med överskottsvätska och slaggprodukter. Man har alltid dialysvätska i bukhålan och den byts, på ett enkelt sätt, oftrast fyra gånger per dygn. Med hjälp av en maskin kan bytena av dialysvätska ske på atten medan man sover. Detta kallas APD.
Det vanligaste är att peritonealdialys sköts i hemmet men i vissa fall förekommer det att man får behandlingen på sjukhus.