Hemodialys

Vid hemodialys passerar patientens blod genom ett filter utanför kroppen och sedan tillbaks. Filtret eller den konstgjorda njuren är uppbyggd av en mängd fina kapillärer i vilka blodet passerar och runt om dessa rinner en ren saltlösning, dialysvätska. Genom porerna i filtermembranet passerar slaggprodukterna över till dialysvätskan medan livsnödvändiga ämnen som t.ex. proteiner stannar kvar i blodet. Överflödigt kroppsvatten kan också passera porerna. Dialysvätskan med slaggprodukter och överflödigt kroppsvatten rinner sedan ut i avloppet. Processen kontrolleras av dialysmaskinen som är utrustad med en blodpump och ett övervakningssystem för patientsäkerheten. Genom maskinen kan man också ge läkemedel, t.ex. Heparin, för att förhindra att blodet koagulerar under behandlingen.

Vid hemodialysleds leds blodet ut genom ett venöst kärl, vanligen från patientens unerarm. För att säkerställa att det finns ett tillräckligt kraftigt blodflöde för behandlingen gör man en mindre kärloperation. En liten förbindelse anläggs mellan en ven och en artär, vanligen på underarmen. Genom förbindelsen flödar artärblod över i venen och flödet ökar så att kärlet växer och blir kraftigare. man kan då lättare sätta de nålar som leder blodet till den konstgjorda njuren och tillbaks. Förbindelsen kallas fistel. Om man inte har lämpliga kärl kan man få en central kateter inlagd i ett av de större kärlen.

Det finns olika former av hemodialys. Man kan antingen få behandlingen på sjukhus eller sköta den själv hemma.

Om man har dialys på sjukhus får man oftast tre behandlingar i veckan på varera fyra - fem timmar. Behandlingen sker på sjukhus dialyscenter. Erfarna läkare och sjuksköterskor sköter behandlingen. När man inte har behandling lever man ett vanligt normalt liv.

Om man önskar och klarar det kan man sköta behandlingen själv hemma. Patienten och eventuellt en partner tränar på en hemdialysenhet. Detta ger en större frihet som gör att man lättare kan fortsätta leva som förut.